JULI MÅNADS SISTA DAG

Vart har juli månad tagit vägen?  Jo, troligen så flög den bort.

Äkta hälften är på bättringsvägen. Men enligt läkaren så kan
ta upp till 3 månader innan han är helt återställd.

Själv gör jag tappra försök att göra lite nytta, det blir lite
färg på en och annan bräda. Det jag har målat, behöver inte
mågen använda direkt, tur är det, för då hade han fått vänta.

Sonen har 2 veckors semester nu, så jag ska passa på att
utnyttja honom.

I går torsdag, följde jag med dottern till centralorten. Hon hade
fått tag i en cykel,  till yngste barnbarnet L.
Det var en cykel med växlar, plus att det var fjädring i
framgaffeln och mitt på.  Så nu gungar det när han kör i gupp.

Som gammal mormor så fattar jag inte ett dugg av alla finesser
han förklarade för mig, efter provkörningen i dag.

Nu ska här drickas kaffe med nybakta bullar, jag fick ett anfall
på  förmidda´n. Resultat 110 bullar.

FACEBOOK

Jo då, nu har tanten gått med i facebook, rätt kul.
Det är nog det här som kallas att gå i barndomen.

Vad  händer i byn:

Dottern och mågen sliter med  husfasaden,  som tur
är så får dom  hjälp av en bekant,  Jesper.
Själv försöker jag kleta på färg på lite brädor, vilket
i sin tur kanske sparar nå´ra timmar åt mågen.

Äkta hälften är fortfarande lite medtagen, så han får
snällt hålla sig i stillhet.

VÄDER: 

Det har vi ett dåligt, enligt mina kriterier.
Regn, regn och däremellan  blåst.



FUNDERINGAR AV EN PLANKSTRYKARE

Nu känns det lite mindre stressigt, p.g.a. att jag har målat
24 ribbor i dag.  Sen tyckte väl dottern att det gick för långsamt,
så hon satte oxå igång och målade några.

Äkta hälften är LITE bättre, men han får nog hålla sig i skinnet
några da´r till.

Fick ett förslag av Å. att jag kanske kunde agera hantlangare,
men, tyvärr så håller inte mina armar att lyfta tyngre saker,
är ju dessutom höjdrädd, så där stupade det förslaget.

Kan härmed meddela att jag tillhör kategorin kladdpersoner.
Det innebär, när jag målar så får jag färg överallt.
T.o.m. på axlarna.  Undrar ibland hur jag beter mig, men har
ännu inte lyckats komma underfund med detta

Ha det bra för det har jag. 


RAPPORT FRÅN EN STRESSAD


Önskar att jag kunde  övertyga äkta hälften, om att han måste
ta det lugnt.
Han kom hem från Ryhov i går, han ville inte stanna kvar, trots
att läkaren tyckte det.  E. har lunginflammation.
Nu ska han äta antibiotika i några da´r, av erfarenhet vet jag att
under så´na kurer, är det  VIKTIGT att man vilar.

Återgår till min s.k. stress. Det är inte stress p.g.a. krav.
Nej, det är för att jag inte kan hjälpa dottern och mågen, och
dom är i stort behov av  t.ex. hantlangning.  Mågen byter fasad,
mängder av material ska upp till ställningen  t.ex. isolering, plank
och en hel del material ska sågas till lämpliga längder.

Som situationen är nu, så tar det massor av tid  för mågen att
klättra upp och ner.  Till saken hör att det är ett tvåvåningshus.

Dottern  har dessutom ont sin ena fot, (p.g.a. ridning) så hon kan
inte klättra eller springa för mycket.



SJUK ÄKTA HÄLFT

Jo,så är läget i den här familjen, äkta hälften har skaffat
lunginflammation.  I går var han dålig med feber och ont
i ryggen när han tog djupa andetag.  Vi ringde jouren och
fick åka till akuten. 

Vi kom in 20.30, efter lång väntan,   (3 tim.)  kom doktorn,
som behöll honom.   Eftersom äkta hälften hade det
besvärligt i natt så får   han stanna tills  i morgon.

Det är besvärligt när han inte är hemma,  det är svårt
att sova  och hunden letar efter sin ägare.

Vilken tur att vi faktiskt har bra sjukvård. 

Ha det bra och tyck synd om äkta hälften,  för nu är det
han som  har det besvärligt.


JAG EN HÄXA?

Om jag är en häxa, jo, om jag tittar mig i spegeln.  Kommer se´n
ljuset från rätt håll, då ser man alla häxstrån, speciellt på och
under hakan.   Nu hör till saken att jag brukar inte titta så noga
i vanliga fall, men i dag gjorde jag det.
Har nämligen fått någon sorts insektsbett, det kliade värre än
det vanligen brukar göra. Blev i och med det tvungen att titta lite
nogare, då blev upptäckten att jag är begåvad med detta fenomen.

Tror inte att jag blir en sämre människa, men det hade ju varit
trevligare med ett vackert utseende.

Man får ju vara tacksam att man blev som man blev,
när man inte blev som man skulle.

VAD HAR HÄNT



Torsdagen den 16 fick vi meddelande om att äkta hälftens
skolkamrat och jaktkompis har avlidit. Han hade varit sjuk
en längre tid, men när vi fick  beskedet,  blev det ändå  en
chock.  Nu går våra tankar till hans familj.

I en blogg såg jag följande:

Så liten plats en människa tar på jorden
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.

Ta vara på varandra vi vet inget om morgondagen.

RAPPORT FRÅN EN PENSIONÄR

Nu är det dags för ett nytt gnäll.

Äntligen har jag grundmålat färdigt de smala ribborna, de som sitter
på fasaden, enligt äkta hälften heter det läkt.
Efter grundmålningen borde jag ta itu med att rödmåla samma ribbor.
Men eftersom ingen har krävt detta,  så ska jag nog ta mig i kragen
och försöka visa för omvärlden att jag tillhör de duktiga här i världen.

Den sista raden erbjuder till ett stort gapskratt, alltså att jag är duktig

Ett par da´r denna vecka har jag besök av släkt från metropolen Kumla.
Det är min yngste bror  med son och  2 sonsöner. Så nu är det full rulle.

Min yngste dotterson L.  han är i sitt esse,  när han har sin jämnårige
syssling att leka med.  Till all lycka (för mormor) så kommer de
verkligen överens.

Kaffetarmen skriker, så nu är det dags att göra i ordning en balja
kaffe innan äkta hälften, brodern och sonen ramlar ner för frukost.
De små, de sover troligen länge, alla tre ungarna var ute och lekte
till klockan var över nio.

Ha en bra dag

MORGONFUNDERINGAR

Kl. 04.45:  Det där med funderingar ska kanske tas med  1 nypa salt.
För sanningen är, att tänka, det är inte min starka sida just nu.

Äkta hälften och hunden sover, det är lugnt ute, inget regn och ingen
herr Tor som är ute och lever rövare. Skulle ju faktiskt kunna ägna
mig åt att fästa fransar på den blivande kassen, men det tilltalar mig
inte.

Hoppas på att morgontidningen ska komma, fast det brukar ju vara
så att när jag hoppas att den ska komma tidigt, då blir den sen.

Har ingen bra bok att läsa heller.  Vad återstår?  Jo, att meddela
ev. läsare av denna blogg, att jag är i mycket stort behov av
någon som kan följande:

1: Se till att jag gör färdigt kassen.
2: "    "    "    "    ringer och beställer varp
3:  "   "    "    "    skriver ett brev till släkten i USA
4:  "   "    "    "    går ut och grundmålar det sista av läkten

Nej allt det här låter tråkigt,  jag hoppar nog i lopplådan igen
efter det att jag har läst tidningen.


SEMESTER

Nu har semestern börjar för en hel del personer i min närhet.
Och lagom till den ledigheten  kom  regnet.  Jag lider med dom,
som har sett fram mot sol och bad, visserligen kan man bada
ändå, men det är väl inte så behagligt.

Såg i min brorsdotters blogg,  att hon var hemfallen åt att
spela spindelharpan.  Så nu undrar jag, är det möjligt att så´na
laster kan ligga i släkten??  (plats för skratt)
Det är nämligen så, att även jag med förtjusning ägnar mig åt
denna fritids-sysselsättning.

I mitt förra inlägg skröt jag om hur duktig jag är (var),   men, men,
den duktigheten försvann samtidigt som regnet anlände
Så det är väl säkrast att erkänna att, nu får svärsonen slita själv,
p.g.a. hans slöa svärmor.

DEN OFRIVILLIGE MÅLAREN

Ja, det är väl inte riktigt sant.

Bakgrunden är följande:   Dottern och mågen har övertagit
äkta hälftens föräldrahem.  De har helrenoverat hela huset och
gjort allt själva,  det är otroligt bra gjort , tycker jag.

 P.g.a. att jag är totalt oduglig med snickerier och andra
renoveringsarbeten, så hävde jag ur mig, jag kan  hjälpa
till att måla fasadbrädorna, när det är dags för det.
Nu har det blivit dags, svärsonen har redan gjort det mesta
av målningen, så nu fick jag verkligen se till att jag kan göra
LITE av det jag lovat.
 
Undrar vad  sjutton jag gav mig in på, det är faktiskt jobbigt,  fast
det är väldigt roligt.   Nu har jag  4 dagar på mig att visa svärsonen,
att jag i alla fall  klarar av LITE av mitt löfte.

Inte nog med att det känns i mina axlar, det är dessutom VAAAARMT.
Om någon har brist på envisa flugor och s.k. broms, då är ni mycket
välkomna hit, för det har vi gott om.

Tänker inte klaga, bara konstatera att det är så.


RSS 2.0